Vad har man för fel om man räknar? En, två, tre, fyra, fem, sex. Det är sex bokstäver i "räknar". R-Ä-K är tre. N-A-R är tre. Två gånger tre blir sex.

Reflexmässigt pågår detta räknande. Helt utan syfte eller funktion. Helt utan vilja.

     Man går förbi ett stort hus. På fasaden mot gatan finns en rad stora fönster. Ett, två, tre, fyra, fem fönster. Två stycken till höger, två stycken till vänster, ett i mitten. Fem. Hjärnan räknar, själv är jag bara ute och går. Jag har inget som helst intresse av hur många fönster just det här huset har. Jag vet inte ens vad det är för hus.

     Man fortsätter sin promenad och kommer fram till parkvägen. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju lyktstolpar står på rad utefter den raksträcka som finns i blickfånget. Sju är svårt. Man kontrollräknar. Tre gånger. Det blir sju lyktstolpar varje gång.

     När man passerar över den lilla bron är det en, två, tre, fyra, fem, sex spjälor i räcket. Framför en leker söta små barn, ulliga gulliga hundar hoppar runt, den lilla dammen ligger spegelblank med blommande näckrosor, solen skiner, himlen är ljusblå, träden blommar. Men det ser jag inte. Jag räknar spjälor.

Allt som står på rad, räknar jag.

Man tar trappan ner från lägenheten för att tjäna tid jämfört med hissen. Man sätter högerfoten på första trappsteget och hjärnan säger "Ett". Man kommer ner till nästa våningsplan och hjärnan har räknat till sexton. Idag också. Nästa våning är också sexton steg. Trettiovå. Och nästa är sexton. Och till och med den sista är sexton steg hög. De första två var 32 steg, alltså är även de sista två 32 steg. Det blir sextiofyra. Jag har bott i denna trappuppgång i två år. Det har aldrig varit något annat än sexton steg per våningsplan. Hör och häpna.

     Men på hemvägen bestämmer jag mig för att även gå upp, för motionens skull. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton. Ett våningsplan avklarat och tre kvar. Och hjärnan börjar om på "ett".

     I äldre hus är det högre i takhöjd. Då är det fler steg per våningsplan. Jag var på en kvällsföreläsning i huvudstaden. Lokalen låg fem trappor upp i ett gammalt hus på det faschionabla Östermalm, nära Strandvägen. Varje våning hade 28 steg. Isses. Det blir 140 steg totalt och motsvarar ju faktiskt nästan nio normala våningsplan. Spänstigt Lena!

     Veckan efter var jag på ett utbildningseminarium. Lokalen låg fem trappor upp i ett gammalt pampigt hus på Östermalm, nära Jarlaplan. Trappan gick i elegant spiral med fönster mellan varje våningsplan. Varje våning var 28 steg. Isses. Väl uppe fick jag ställa mig på den lilla balkongen med järnräcke mot innergården och eftersvettas. "Oj", sa en dam som jobbade där, "jag har jobbat här i två år och har gått trapporna upp en enda gång". Vet du att det är 140 steg upp, frågade jag henne inte, utan lät bara vinden svalka i håret och log vänligt.

Antal bokstäver i ord på skyltar. Saker som står på rad, som fönster, stolpar, träd, människor i en busskö, burkar på en hylla, bilar på en parkering. Antalet vagnar på ett förbipasserande tåg. Trappsteg. Stolar runt ett bord. Sådant räknar jag. Eller jag och jag. Det är min knäppa hjärna som räknar, själv skulle jag hellre låta bli, tänka på något vettigare, som leder mig framåt i livet. Eller varför inte låta det bara var tyst någongång ibland den minut det tar att gå nerför trapporna hemma? Ta hissen istället säger ni. Javisst. Så spänstig är jag inte att jag tar trapporna jämt, oftast använder jag hissen. Gissa hur många knappar det är i den?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...