Det är väl ingen konst att bli halvgammal - det vill säga fylla 50 år - när man har sådana vänner som jag.

Dels alla glada som kom och förgyllde min fest. Dels alla som hört av sig och gett mig presenter och blommor - så många och så mycket och så fina saker att jag är fullständigt överväldigad. Allt blev precis som jag ville!

Det började redan några dagar före själva Högtidsdagen (som man sa förr i tiden när folk blev riktigt gamla. Tyckte man då. Nu förstår man. Det var en högtid, det var det faktiskt) på jobbet med vacker blombukett och ett ceriserosa påslakanset i bomullssatin. Det hade jag skrivit på min önskelista för att underlätta för kollegorna som "åkte på" att fixa presenten. Eftersom jag vet att vi firar jämna födelsedagar och eftersom jag blivit tillfrågad om jag ville bli firad (såklart jag vill!) så jag blev jag inte på något sätt överrumplad eller överväldigad av detta. Men att jag också fick en fantastiskt mjuk och fin ullpläd i matchande färger, en vacker skål av glas fylld med geléhallon och Anthon Bergs marsipanbröd med rosa cellofanomslag - ja, då blev jag riktigt rörd. Chefens korta men kloka tal, att så många varit med och samlat och dessutom deltog på tårtkalaset - det var över förväntan.

Sedan fortsatte firandet dagen före själva Högtidsdagen när löparvänner under Skövde 6 timmarslopp gratulerade mig med kramar och glada tillrop. Redan vid hotellfrukosten fick jag presenter - ett supersnyggt vitt pannband och ett alldeles eget, personligt träningschema. Att någon (Micke) lagt ner tid på att skapa det, till mig, uppskattar jag så mycket att jag inte finner ord för det. (Men jag är ganska säker på att givaren skulle känna uppskattning om jag faktiskt följde programmet).

Senare på kvällen fortsatte det med fint inramat fotocollage, bubbel och härligt umgänge i hotellbaren.

På själva Högtidsdagen satt jag i bilen och körde hem. Min förra chef ringde och min dåvarande (ja, vi har bytt igen) sms:ade - tänk att de kom ihåg det, en söndag. Och pappa ringde såklart. Och flera sms från kompisar och en fylld sida på Facebook. Trots att själva Högtidsdagen inte firades kände jag mig tänkt på.

En vecka senare var det dags för festen - och isses, så mycket blomprakt! Från en liten vitmålad trätunna med gula och blåa penséer via tulpaner i parti och minut till romanstiska rosa rosbuketter och ensambler med krokus och mycket mer. Jag fyllde en 120 liters plastsäck för att få med mig allt hem. Och jag hade faktiskt inte räknat med blommor, alls. Ibland är det roligt att ha fel.

Jag fick en varukorg. En egen. Ja, en sådan som man handlar livsmedel i på Konsum och ICA. En grå, av plast. I den låg bland annat ett par sportstrumpor, en gummianka med Elvisfrisyr, tio sorters vodkanubbar, chokladtryfflar, en burk honung, ett roligt frågesportspel (som heter Sportfåne - det kan ju inte bli bättre) samt 1,7 kilo skumtomtar. Har ni eller någon ni känner - jag säger någon överhuvudtaget - fått en sådan femtioårspresent? Nej, verkligen inte.

Jag fick presentkort på Löplabbet, Plantagen, Stadium och trisslotter (som jag inte har skrapat än. Jag kan vara en halvgammal miljonär).

Vårlökar, blomsterfrön och två krukor sådda med frön till tomatplantor - så här några veckor senare har skotten tagit sig och vuxit sig livskraftiga och ska planteras om och snart ställas ut på balkongen.

En virkad väska, hur cool som helst. Helt rätt. Och framförallt mycket snyggare än den jag virkade själv omkring 1973 i orange och blått. Den här är vintervit och gav Kristina en svullen tumme, som hon glatt visade upp när hon överlämnade presenten.

Ett silverarmband. En fantastiskt vacker länk. Hade jag själv gått in i en guldsmedsaffär och valt ett armband, hade jag med stor sannolikhet valt exakt en sådan här modell. Men grejen är - att det här armbandet hade Monica gjort själv. Hon har tillverkat länken. Som värsta silversmeden. Det gör att jag blir glad i hjärtat varenda dag jag har det på mig (vilket är väldigt många dagar varje vecka).

Gamla klasskamrater (ja, de är ju faktiskt femtio de också, nyss fyllda eller mer eller mindre snart) hade skrivit sångtexter till gamla godinglåtar. Texter som handlar om mig och dem och våra gemensamma minnen från skoltiden. Egenhändigt skrivna till "Ballroom Blitz" och "Det börjar verka kärlek banne mig" av Drutten, Jois och Uffe och egenhändigt framförda med gitarrkomp av kvällens attraktion Ulf-Christerz.

Jag fick planterade träd i Afrika och hjälp till behövande barn och en startplats i valfritt lopp i Jämtland och inbjudan till afternoon tea med en 60-åring.

Böcker - om löpning, om inredning och trädgård, om nostalgi och fotbolls-VM.

En klippbok - om mig. En välarbetad, snygg och rolig kavalkad av mina uppväxtår, komplett med brev mellan mig och Annika om våra funderingar kring killar och plugget och så'nt, när vi var elva år. Foton från våra tonår (vilken fantastisk kropp jag hade då - lång och smal med ben som en 800 meterslöpare) och roliga kommentarer.

Ett inramat diplom från Skattjakten, för de femton år jag deltagit, utan att springa. En häftad folder med ett urval av mejlkonversation mellan Jim och mig - en fullständigt hysteriskt rolig läsning. En mapp med träningpass, testresultat från maxpulstest och konditionstest och andra löparminnen från vår löparcirkel för snart femton år sedan. Löpargubbarna höll fina tal på festen. Livet är fyllt av mellantider. Och jag kan aldrig få nog.

Handstickade raggsockor och ullvantar, mjuka som lamm.

Och någon påstår att jag ska åka till Berlin.

Nu är jag bara orolig att jag har glömt nämna något av allt det fina jag fått. Må ni förlåta mig i så fall. Tack tack tack tack - ni är underbara och det är er, och bara er, förtjänst att jag älskar mitt liv!

 

Eva L

25 april 2011 21:52

Men ingenting från mig och det är för att jag väntar på den a n d r a (tredje?) festen! :-)

 

Karin

25 april 2011 22:17

Ojojoj, det var minsann inte dåligt! Lycko dig som har så många och så snälla vänner. Förstår att det känns underbart att bli så uppvaktad, och jag är säker på att du verkligen förtjänar varenda tulipan och varje litet geléhallon!! Stort grattis från mig också, så här i efterhand.

När jag ändå har dig "på tråden" s a s, kan jag passa på att berätta att av våra storslagna planer blev det inte ens en fingertutt eller det minsta lilla pannband. Alltför många och stora hinder i vägen, det känns jättetrist. Och särskilt som du var så snäll och lade ner möda och tid på att briefa oss med dina synpunkter. Det skall du ha stort tack för!!

 

anitaf

26 april 2011 11:45

Det låter som du firat dina 50 år på det allra bästa tänkbara sätt. Det är du värd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...