"Är jag ensam i Sverige om att tycka att Solsidan är överskattat", frågar en av mina kompisar på sin Facebookstatus.

     En berättigad fråga.

Solsidan är en svensk humorserie som är inne på sin andra säsong på tv4. Kända komikerskådisar i huvudrollerna som utgörs av två gifta par som bor grannar i en fin Stockholmsförort. Saltsjöbaden, tror jag det är, eller ska föreställa. Den komiska tonen är ironisk och ger igenkänningsskratt åt situationer och konversationer som man känner igen från verkligheten, bara tillskruvade ett par snäpp för att tydliggöra vad det är man driver med. I det här fallet den så kallade överklassen.

Jag hörde några personer på lunchrestaurangen diskutera Solsidans popularitet . En teori som framfördes av en ung man var att:

     - Man skrattar för att man känner igen sig. Det är precis så där bland "fint" folk.

En medelålders kvinna menade att alla rika människor är dumma i huvudet och inte begriper ironin utan lanserade istället teorin att:

     - Folk som bor på landet tycker fortfarande det är kul att skratta åt fina stockholmare och göra sig lustiga över deras beteenden.

Sällskapet enades efter att ha spelat upp några scener och citerat repliker från programserien under högljudda skratt om att "vi stockholmare har redan tröttnat på det där, vi vet att det är sådär och vi bryr oss inte längre. Det är gamla nyheter liksom."

Men jag undrar hur "folk som bor på landet" och alla vi andra som varken är rika, överklass eller fina, ska kunna skratta, med igenkänningsvärme, åt skämten i Solsidan? Hade gårdagens avsnitt sänts en vecka tidigare hade jag inte förstått vad "sjuttio på Schuttis" betyder och varken kunnat le igenkännande eller hånskratta åt "den korkade överklassen". Det var nämligen först höromdagen jag fick reda på vad klädesaffärerna heter på Östermalm, hur försäljningen där går till, vilka som handlar där och vad det kostar. Och hade det inte i en snabb scen i gårdagens avsnitt skymtat förbi en skylt där det stod "Schutterman" hade jag ändå inte förstått vad "sjuttio på Schuttis" betyder. Men eftersom jag kom ihåg just det butiksnamnet från min lektion i fina folkets klädköparvanor så kunde jag le det där igenkännande leendet. Och fnysa inombords åt överklassen.

Detta blev förklaringen för mig, varför jag inte riktigt tycker att Solsidan är så rolig som många andra verkar tycka. Det beror helt enkelt på att jag inte förstår de subtila kommentarerna, den löjeskomik och de överklasskängor som manusförfattarna bygger upp dialogen kring. Jag saknar rätt vokabulär. Jag lever i en annan del av Sverige, nästan en mil ifrån Stureplan.

Mest av allt är jag orolig - när jag faktiskt blir road av någon scen eller kommentar - att jag blir det på fel ställe och av fel anledning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...