Efter en bra dag med jobb och nån timmes strosande på sta'n och en avrundning med god toast och en kopp kaffe som middag klev jag in i min rallyröda för att fara hem från Gävle.

Kände mig hemmastadd när jag vant körde ut ur sta'n utan att behöva läsa skyltar eller fråga om vägen. Jag har ju faktiskt varit i Gävle två gånger förut, och själva stadskärnarn är bara två gator och två torg stor. En å, en järnväg. Hur svårt kan det vara att orientera sig?

Sitter skönt lutad i eftermiddagssolen och tänker på hur nära det har blivit till Gävle med den nya motorvägen. Det tog bara två timmar att köra dit från sta'n. Nu ska jag hem till byn, jag gissar att det kanske tar lite drygt två timmar.

Sitter i tankar, och kör ut på motorvägen, som jag nu vet kommer att ligga tvåfilig framför mig ända till Uppsala och en bit till medan jag passerar ett fåtal avfarter. Kilometerna rullar på. Det tar bergis bara en timme till Uppsala. Jag tittar på klockan.

Inte förrän vägen smalar av och blir en motortrafikled förstår jag att jag är på väg till en helt annan stad än Uppsala. Först när jag ser skylten "Sandviken västra 1000 meter" och strax därpå "Nästa hållplats Falun" förstår jag att den här vägen, det är inte E4:an.
     Eftersom det handlar om att svänga av nu, eller vara fast mellan vajrar fram till Falun, gör jag just det; svänger av, och åker över vägen och tillbaka i samma rikting som jag nyss kom. När jag kommer tillbaka till Gävle har jag kört en halvtimme och fem mil, i onödan.

Och först på tillbakavägen, som känns lite tröstlös ("nu skulle jag ha varit halvvägs till Uppsala") inser jag vilka tankar som runnit igenom mitt huvud, helt ignorerade, under färden. Som: "Varför har jag solen rakt i ögonen? Jag är ju på väg söderut, och inte västerut."
     Två gånger passerade den noteringen min hjärna. Första gången fick jag svaret: "Tja, klockan är cirka 16. Sommartid. Gu'vet vad den riktiga tiden är, egentligen. Hon kanske inte är så mycket."
     Andra gången: "Och dessutom kan ju vägen gå lite på snedden här. Det är ju inte alltid vägarna går rakt söderut bara för att man är på väg söderut. Jag är bra på vädersträck, i alla fall de fyra motsatta. Det är svårare när vägen går lite på sniskan. Jag är dålig på sydväst."

Att jag passerade skyltar med "Sandviken" och "Ockelbo" rörde inte vid någon klocka i mitt sinne. Det vet ju varenda människa att dessa ligger nästgårds till Gävle.
     Att det stod "Falun" och "Västerås" bekom mig inte heller. Någonstans måste ju vägen dit också börja, innan den svänger. Att det inte längre stod "E4" var inte heller konstigt - jag var ju redan på den, alltså behöver det inte vara skyltat mot den, som det var ut ur sta'n, med streckade gröna markeringar.

Allting ser likadant ut längs en motorväg, det gör verkligen det, hörrni. Okej, när jag passerade Valbo kanske jag var inne i en intelligent och underhållande betraktelse jag tänkte skriva vid hemkomsten. För det var först på tillbakavägen från Sandviken till Gävle som jag såg att jag åkte igenom Valbo. Men annars - mest grågrön platt natur, lite träd, någon vattensank svacka.

Väl uppe på E4:an kontrollerade jag en medveten tanke: "Solen värmer mitt högra öra. Det är sen eftermiddag. Jag har näsan riktad söderut. Jag är på väg hem."

Strax var jag inne i norra Uppland och passerade mer kända ortsnamn. Den sedvanliga faunan bjöd sin safari: ett rådjur, en trana, en död grävling.
     Vid Gottröra körde en bondläpp rakt ut på vägen från en mindre väg, utan att så mycket som kasta en blick mot vänster, där jag kom farade i min rallyröda. I Långhundra var det bingokväll i Blå Vingen, fullt på parkeringen. I Rimbo låg centrum dött och öde och Henrys konditori heter något helt annat, men Britts Mode består. Och visst ja, jag skulle ju ha stannat för att tanka på OK vid viadukten, som inte längre finns.

Väl hemma, en halvtimme och fem mil senare än beräknat, fortsatte den uppländska safarin. Jag var inte ensam hemma. En svart liten mus sprang, runt runt runt, i vardagsrummet. Först trodde jag bara att jag hade en bit sot i ögat. Sedan att en skugga fladdrade förbi.
     Men när jag kom in igen efter att ha hämtat datorn i bilen såg jag den, musen. Jag stängde dörren om den så att den var i vardagsrummet, och jag i resten av huset. Och tänkte:
     "Vad gör jag nu då?"

 

Monica

17 april 2010 18:56

Jasså du har varit på "långtur" du.
Tur att det gick fint att vända i alla fall.
Hur gick det med musen då?

 

P

17 april 2010 21:01

http://www.prisjakt.nu/kategori.php?k=s51967121&o=tillv_pop&cols=#prodlista

Men livet blir lite mindre spännande. Både ditt och vårt.

 

Herr S.

17 april 2010 21:30

"Jag är dålig på sydväst".:-):-):-)

 

Eva

18 april 2010 08:35

Synd att du inte fortsatte en liten bit till på den inslagna vägen. Då hade du fått en kopp kaffe samt den laxrosa!

 

Leif_A

18 april 2010 09:18

Mer kända ortsnamn i Uppland, menar du Månkarbo då :-)

 

Lena M

18 april 2010 11:36

P: aldrig GPS - jag har ju lokalsinne!!

Eva: du ska veta att jag tänkte tanken, men hemvägen skulle ju bli så hemskt mycket längre då.

Leif: Jepp, Månkis :-)

 

Sandra

18 april 2010 12:32

Hade vi vetat det där hade vi ju hunnit träffas :-D . PS INgen risk att du hamnat i Falun ofrivilligt, Kungsgården, Storvik och Hofors kommer emellan.

 

Herr S.

18 april 2010 19:05

I annat fall finns ju där en Råsta-stammis att rycka på fika och prata löparminnen med.

 

Lena M

18 april 2010 19:47

Sandra: ja, jag tänkte ju på det. Och visst förstår jag att det finns fler avfarter, men historien blev bättre om det var "Falun nästa" :-)

Herr S: såklart - löparkompisar har man ju en i varje stad snart!

 

löparen

19 april 2010 15:12

lokalsinne eller vansinne..? Känner igen problematiken! Passerade Uppsala utan att märka det när motorvägen var ny.. Inga skyltar rubbade min tro på att jag verkligen var på väg till den Akademiska huvudstaden. Borde man köra bil alls i det sinnelaget?

 

Grodan

19 april 2010 20:38

Och vad gjorde du??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...