Direktlänk till inlägg 27 april 2009
Jag stod i kassakön på Konsum. Framför mig stod en tjej med fula ben iklädda missklädsamma pantalonger. Trots detta stod hon och pussades med en blondin. Hur kan det komma sig att hon, med de benen, kan få en karl, när inte jag kan det?
I och för sig. De var i artonårsåldern. När jag var i den åldern hade jag också en karl med fula ben.
Vidare till McDonalds för att snabbt få något i kurrande mage. Hela lokalen fylldes upp av sju stycken medelåldersmän. Trots att de bara var sju gjorde de att jag, som sisten i kön, stod i dörröppningen. Att de var just sju stycken vet jag därför att den som stod bakerst ropade till den som stod längst fram att "säg att vi är sju stycken". Och sedan "och att jag vill ha ett kvitto!"
Det anmärkningsvärda med dessa män var att alla var så långa. Annars, när man letar efter en karl, är det svårt att hitta en enda över 170 men nu passade det minsann att vara välväxt. Så till den milda grad att jag, som inte är en liten kvinna, kände mig som en yttepytt. Helt i onödan.
Så grabbsen var ute med grabbsen på after work. Och tog matnotan på företaget. Ett kvitto. Sju Big Mac. En utan pommes frites. En cola zero (det var den största och mest biffiga killen som ville ha mesdricka). Nog kan man tycka att grabbsen kunde betala sin hamburgare själva. Men de kanske var väldigt högavlönade. En medelinkomsttagande sketen tjänsteman hade pyntat ur egen plånka, det är jag säker på.
Går jag in på en klinkers- och kakelbutik får jag hjälp av en vänlig expedit. I tapetaffären kommer en leende människa fram och ber mig säga till om jag vill ha hjälp. Till och med när jag går in på Bad och VVS kommer en expedit fram till mig och undrar om jag behöver hjälp, där jag står och grunnar vid en toalettstol. Och detta trots att jag inte alls vill veta vilka färger stolen finns i, utan hur man monterar den (jag har länge undrat det, nämligen. Ni vet sådana där vägghängda. Kan någon i min viktklass verkligen sätta sig på en sådan, har jag undrat, håller den verkligen. Men nu har jag sett hur de monteras. Och det kan man, sätta sig alltså).
Men gå in på en byggavdelning på K-rauta eller på vilket byggvaruhus som helst. Bland gigantiska hyllor med virke, plank, skåpdörrar, bänkskivor, lister, panel och trall får man som kvinna gå runt helt ensam och leta och undra. Kanske är det inte så fiffigt att bära en ljusrosa kappa, för skitig och dammig blir man när man måste vända och bända och baxa på allt själv för att hitta det man söker, se vad det kostar, hur stora förpackningarna är. Inte en människa kommer fram och undrar om jag behöver få hjälp med att veta om panelskivan ska limmas, spikas eller både och. För det skulle jag faktiskt behöva veta.
Men nej. På en byggmarknad kan en kvinna få gå omkring och leta hur länge som helst. Personalen utgår ifrån att man bara är en hustru som irrar runt i väntan på maken, som köper en töntig list.
Nu ska jag sätta mig och meditera över vad jag ska ha för fondtapet bakom (den mörkgråa, jo visst) soffan.
Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...
Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...
Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...
I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare. Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...