Det är inte lätt att skriva skyltar. Påbud, förbud och tio Guds bud.

     De ska vara lätta att förstå och framförallt inte kunna missförstås.

     De ska vara korta och koncisa. Inte ta upp onödigt mycket plats. Inga ord som utfyllnad. Tryck är pengar.

Det är bland annat därför jag undrar varför det på parkeringar med platser som hyrs av boende, företaget eller liknande, finns en skylt som säger:

     "Förhyrda p-platser"

Borde det inte räcka med "Hyrda p-platser"? Spelar det någon roll om de är hyrda före eller under eller efter? Det enda jag behöver veta är att om jag inte har hyrt den där platsen så får jag inte parkera min bil där. Behärskar man inte det svenska språket tillfyllest kan man förväxla det med "Förhörda p-platser" och undrar säkert vad rutorna har gjort för något misstänkt.

Det är tillräckligt svårt att hitta rätt i parkeringsdjungeln ändå. Se bara här:

Okej. Det är ett p-däck så man får anta att parkering är tillåten. Skylten med överskriften "Taxa" är då precis vad man letar efter. Vad kostar det, hur många kronor ska jag lägga i automaten? Och visst, här ska jag får Information! ära vare Gud i höjden. Om vaddå då? Jo, om taxa och avgifts tider. Vem är avgift och varför ska man betala på hans tider? Kan man inte få egen tid? Men det löser sig nog bara man tittar på Informationstavlan. Men vars är den då? Aha - den är ju Ovanför automaten. 

     Vi vänder vår blick uppåt:

När vi har läst det där, tittat på klockan, tänkt efter vilket datum det är och om det är Söndag, Helgdag eller Natt har det gått så lång tid att p-lisan redan slagit ett par lovar kring vår bil, 30 meter längre bort på parkeringen. Innan vi har klurat ut om vi kommer att vara här mer än tre timmar, kortare än två timmar och om vi ska handla på ICA eller inte har bilen redan blivit lappad och vår hjärna har brunnit upp.

Kan de inte bara ta tio spänn i timmen dygnet runt veckans alla dagar 365 dagar om året (och låta skottdagen vara gratis som ett litet asterixundantag längst ner under telefonnumret) eller införa p-skiva? Eller vill de inte ha folk som handlar och gör ärenden i sitt centrum?

Dissar har blivit ett väletablerat svenskt verb.

Dissar - det låter helt klart som en förkortning av ett längre verb. Ungefär som man sedan länge kan säga "kollar" lika gärna som "kontrollerar" även i seriösa sammanhang. 
     Men vilket ursprungsverb döljer sig bakom "dissar"?

Jag själv är helt säkert på vilket verb jag menar när jag använder dissar. När jag frågar slumpvis utvalda personer inom min bekantskapskrets visar det sig att alla har lika bestämd vetskap. Det är bara det att de svarar olika.

Så - vad betyder dissar?

Dissociera.

     - Jag fjärmar mig från dig. Jag skjuter dig ifrån mig. Mina åsikter är inte förenade med dina.

Diskvalificera.

     - Du får inte vara med. Jag fimpar dig. Du är utvisad.

Distansera.

     - Jag vill inte vara i din närhet. Jag lämnar dig och går härifrån. Bort med dig.

Diskreditera.

     - Jag tror dig inte. Inget du säger är sant.

Diskriminera.

     - Jag tycker inte du räknas. Du är sämre än resten av oss.

Disponera.

     - Du har ingen talan. Jag styr över dina handlingar och åsikter. Jag äger dig.

Dissekera.

     - Jag ska skära sönder dig och studera dina inälvor nogsamt.

     (nja, kanske inte)

Distrahera.

     - Jag stör dig. Jag får dig ur balans.

Vid närmare dissektion (sic!) visar det sig att olika personer följdaktigt också menar olika saker med att dissa någon. Om en ung man säger "Jag dissade den jäveln" så kan det betyda att han slog honom på käften, rätt och slätt. Vilket inte enligt mitt språköra går ihop med något av förslagen ovan.

Vad gör man när man dissar någon? Går därifrån? Puttar bort vederbörande? Ser ner på någon? Bortser från vad han säger? Ignorerar personen?

Det är roligt när språket utvecklas och när nya ord införlivas i svenskan. Mindre kul när man inte begriper vad människor säger. Då blir det keff, på ren svenska.

Det är roligt när språket utvecklas och förnyas. När dialektala och utländska uttryck vävs in och blir svenska. "Chilla" känns som ett ursvenskt verb numera, till exempel. En stockholmare kan säga "görskoj" utan att låta märkvärdig.
     Ibland går det fort.

     När blev  "ligga" vedertaget uttryck för att ha sexuellt umgänge?

De första gångerna jag hörde det tyckte jag bara det lät infantilt. Nu har jag fått acceptera att det heter så. Men jag förstår fortfarande inte varför. Hoppas läsekretsen kan förklara för mig när och varför det blev så här.

När jag växte upp hette det "ligga med", eller "ha sex" eller "knulla" om man ville ha ett slangord, en omskrivning för "älska".

     "Har ni haft sex med varann?"

     "Igår låg jag med Pelle."

     "Hur många killar har du legat med?"

     "Du har verkligen knullat runt!"

     "Min man och jag älskar helst på morgnarna."

Ja, ända tills alldeles nyss hette det så.

     Men nu heter det:

     "Har du fått ligga än?"

     "Igår fick jag ligga."

Jag undrar om det heter "hur många killar har du fått ligga?" eller "Hur många har du legat?" Kan "ligga" förekomma i tempusböjd form? Kan "ligga" i betydelsen "samlag" användas utan hjälpverbet "få"?

Är inte risken för missförstånd stor - menar du att du låg eller att du hade sex? Helt plötsligt känns det tokigt att berätta för någon att "igår låg jag hela dagen". De kanske tror man jufsat runt i sänghalmen hela dagen!

På engelska, franska och tyska används verbet "sova" i betydelsen idka sexuellt umgänge. Kanske på andra språk också, jag är inte insatt i det. Vilken svensk valde att införa "ligga" istället för "sova" i vårt språk?

Framförallt - när hände detta?

En html-pulare - är det en norrman som ägnar sig åt cybersex?

Den lokala skattemyndigheten i Stockholms län. Tidigare känd som läns-ska-tte-mynd-ig-het-en. Långa ord. Polismyndigheten i Stockholms län. Det kungliga postverket. Kro-no-fogd-e-mynd-ig-het-en. 

     Pampigt skulle det vara. Respektingivande. Men i folkmun blev det annat, förkortat.

     Och det offentliga Sverige följde med sin tid, tänkte om, skipade nytt, tog tillbaka det gamla som var bra, det vanliga, det fungerande. Numera går du in på hemsidor som heter Skatteverket, Kronofogden, Polisen, Posten.

Televerket. Nej, nu sprack tankekedjan. Ingen har kallat gamla hederliga orangefärgade Televerket för Telia. Än mindre Telia Sonera. Vill de vara riktigt smarta och moderna tar de tillbaka sitt gamla namn. Tack för det Televerket, säger svenska folket unisont då.

Allra först ut och modernast var Skånska Cementgjuteriet när de bytte till det datoranpassade och internationellt gångbara Skanska. Enkelt, men inte direkt tydligare.

Så sker något helt obegripligt och i mina ögon rent vansinnigt. Trans-port-styr-el-sen. Vad i herrans namn är det för gäng? Är de styrelse i någon förening? Kan man bli medlem? Eller sitter det en handfull höga gubbar och gummor och lyfter arvoden och styr över - ja, vad då?

Vägverket. Det fattar folk vad det är.

"Det är inte lätt när man bor i en halvtrappa" - ett gammalt känt ordspråk från Klurklubben. Inget ont om halvtrappor, men de bidrar till att förvirra en redan förvirrad terminologi. På vilken våning bor du, egentligen?

Om lägenheten ligger i gatuplan - bor du då på "bottenvåningen", "nedre botten" eller "våning 1"?

Om du bor i ett hus med fyra våningsplan med lägenheter, varav det nedersta är en halvtrappa upp - ligger då den nedersta lägenheten på "bottenvåningen", "nedre botten" eller "våning 1"? Och var ligger den översta lägenheten i så fall - på 3 eller 4 trappor?

Om ett hus har tre våningar (dvs tre stycken fönsterrader på fastigheten, dvs det ligger lägenheter på tre olika våningsplan) och du ska till "2 tr" enligt adressregistret - går du då till den mittersta eller översta?

Är det skillnad på plan 2, andra våningen och 2 trappor?

Vad är det för skillnad på "bottenvåningen" och "nedre botten"?

Om läsekretsen inte kan lämna ett enhälligt svar på detta känner jag mig nödsakad att tillskriva lämplig minister (har vi en bostadsminister? Eller är det infrastrukturministern som handlägger våningsplansterminologifrågor?) och begära en lagstiftad svensk standard.

     ”Vi syns!” ropar tjejen till sin kompis och börjar gå mot tunnelbanan. 

Vad bra, tänker jag, för syns man inte, då finns man inte. Undrar om hennes kompis är blind, eftersom hon måste tala om att de båda syns. Å andra sidan verkar det vara överflödig information – blind eller ej, så fattar man nog att det ligger till på det viset. ”Vi ses igen” – kan möjligen vara ett mindre lyckat ordval till en blind kamrat, men i allt övrigt ett bra vardagligt uttryck för ”på återseende”. Vi skola åter se varandra. Det är min förhoppning att vi åter skall skådas inom snar framtid. Om vi syns kan vi låta oss beskådas.

”Det är mindre bilar i trafiken idag”, rapporterar den lokala morgonradion.

     Jaså, minsann, tänker jag, små Honda Civicar då kanske. Vad var det igår då? Stora vräkiga Fordar och terränggående stadsjeepar? Det var väl ändå inte detta som skulle bli effekten av trängelskatten - att bilarna skulle bli mindre - utan vitsen var väl att det inte skulle bli så många av dem, samtidigt, på samma ställe? Färre, helt enkelt. Färre, snälla trafikreportern, färre, inte mindre.